Makedonien 2013 ♥
D
Jag, något taggad . På färjan från Helsingborg - Helsingör
Efter första dagen i bil , checkade vi in på hotell i tyskland. Jag körde bil för första gången på Autobahn och sov skönt den natten, vi käkade hotellfrulle innan vi rullade vidare.
I Tyskland , däcket pajade på motorvägen. Det var en upplevelse kan jag lova. Tyskar kan verkligen iiiinte engelska. Men ett par timmar senare rullade vi iväg igen.. Med nytt däck.
Vackra Österrike , kunde inte få en bild på hur vackert det faktiskt var.
Något trötta checkade vi in på ett jättefint hotell i Slovenien, vi tog ett glas vin på uteserveringen och blev sådär mysiga som man kan bli efter endast ett glas vin när man fått för lite sömn. Och oj vad spända vi var inför vår resa.
Oväder i Serbien , galet hur det regnade!
Här hoppar det lite i bilder, här har vi varit i Makedonien i ett par veckor och ger oss ut på roadtrip.
Vlatko träffar sin farbror efter 13 år och jag drack för mycket öl.
Åh så gott! Som ni ser på följande bilder så gick jag upp ett par kilo under denna resa.
Mer glass!!!
Vad passade bättre denna resa än att köpa nya ringar och få en nystart.
Hos tandläkaren haha! Satte in ett tandsmycke : )
På roadtrip hos vlatkos faster, ser ni utsikten? Helt fantastisk. Här stannade vi en natt, grillade.. Såg skorpioner och dagen efter badade vi i det fantastiska vatten ni ser bakom.
Vi varvade dagarna med läkarbesök och här är mina röntgen bilder, jag hade velat visa er bilder på sjukhuset och "visa" er hur proffsiga de var men det var inget som jag tänkte på där..
En heldag, vi vuxna .. Vi tog liften upp och njöt av utsikten över hela skopje!
Vårat husdjur
Min kämpe före sin operation, en väldigt oväntad operation som gick väldigt bra.
Selfie från vlatkos sjukhusrum , egen tandborste och fin dusch. Inte riktigt som här hemma..
Tillbaka till roadtripen, grillade på kvällen och det var fortfarande varmt ute.
Det känns som att jag glömt berätta och visa så mycket från Makedonien, allt från vår resa dit och hur vi hade det där. Ovan är usla mobilbilder, men det spelar ingen roll för det är budskapet som ska nå fram. Vi hade lätt världens bästa sommar och vi blev testade som par på alla sätt och vis. Vi slog inte ihjäl varandra efter tre dagar i en bil, då borde vi väl klara allt?
Vlatko opererade sig för första gången i sitt liv, i ett annat land. Jag fick besked och fick veta vad det var för "fel" på mig. Men det var inte allt, vi hade så jäkla roligt mellan sjukhusbesöken att det verkligen inte gjorde något att ta något sådant allvarligt på semestern.
Jag saknar den känslan jag hade där, som jag fick efter ett par veckor. Lugn i hjärta och själ. ♥
Om allt går som det ska så åker vi denna sommaren med, fast med syftet IVF. Vi får se ifall jag behöver göra ett återbesök efter min operation innan vi sätter igång, i såfall flyger jag ner innan.
Det känns så naturligt och självklart att vi ska göra ivf där, har inte ens funderat på om vi ska fortsätta i Sverige, för de har verkligen ingenting att komma med när det gäller läkarvård inom detta. Så besviken..
Ett år sedan sista IVF nu, tiden går fort.. när man har roligt?
Bara ord..
Vi har inte lyckats ännu men vår resa har varit lång, och de senaste 6 månaderna har vi fått mer gjort än på 5 år.
Vi har en stor ryggsäck som vi bär på och jag önskar att vi/de hade gjort många saker annorlunda. Jag hoppas på att min kunskap och vårat kommande resultat en vacker dag kan hjälpa någon annan.
Att vara ung och lida av barnlöshet är svårt i detta land, då det oftast pratas bort och en vanlig fras som man får höra är att de sitter i huvudet och psyket.
Att man har hela livet på sig och att man ska ta det lugnt.
Jag är glad över att jag inte lyssnade alltför mycket på dessa människor då, även läkare sa till mig att "det är ingen fara.. du är så ung" Nu 5 år senare är jag 27. Och om 5 år till är jag 32. Efter 35 så får man knappt någon hjälp.
Kroppen är som mest fertil mellan 18-25.
Vi sökte hjälp efter att ha försökt i ca 1 ½ år. Och det är vad jag rekomenderar alla, lyssna på din kropp för det är du som känner din kropp bäst.
På kliniken i Makedonien resonerar de på ett annat sätt och kan inte förstå hur vi kan ha "genomlidigt" fyra ivf försök, just för att jag är så ung. Efter första försöket borde man tagit till andra medel och inte bara hoppats på att turen är på vår sida.
I juni i år pratade vi om att vi skulle finansera tre försök på Carlanderska, de ville starta upp direkt och köra samma program som vi tidigare haft på Sahlgrenska. Och nu frågar jag mig själv varför? Varför ville de göra samma sak igen, som tydligen inte fungerar på mig. De var ointresserade, både på Sahlgrenska och Carlanderska av att hitta orsaken till vår barnlöshet. Jag är ung och självklart ska det fungera snart. Jag var hoppfull efter varje besök. Men att endast turen skulle vara på vår sida skulle vara ett mirakel.
Nu vet jag orsaken, och det kanske ändå inte fungerar. Men nu har vi så mycket mer att gå på. Det var fel på oss båda, kanske inte avgörande men absolut nödvändigt att återgärda.
30% låg hos Vlatko och ca 50% hos mig.
Jag förstår att allt handlar om pengar, men det måste kosta så mycket mer att finansera alla våra försök /frysförsök, behandlingar. Hade det inte varit lättare och billigare och framförallt skonsammare mot oss att först göra en äggledarspolning (vilket jag gjort, utan resultat) en kontraströntgen av livmodern och sedan en hysteroskopi. Undersöka om Vlatko har en penis och sedan startat därifrån.
OM jag blir gravid så vill jag titta tillbaka på detta och vill aldrig någonsin ta något så viktigt för givet.
En sak som jag funderat på mer och mer, är att jag (vi) aldrig blivit tillfrågade eller erbjudna att få prata med någon om vår situation. Att genomgå detta i flera år är långt ifrån lätt och då ska man ha ett fungerande liv vid sidan om och hålla upp fasaden.
/fundersam och besviken själ.
Resumé
Min livskamrat!
Jag har ju en del att berätta och det har inte riktigt funnits tid för mig att sätta mig ner och skriva av mig, och jag vet inte riktigt vart jag ska börja heller. Vi åkte ju till Makedonien av en anledning och allt annat vi gjorde var bara ett plus, vi fick en helt fantastisk semester trots alla läkarbesök. Det var ju det vi var tvugna att prioritera och sätta före alla nöjen. Men vi blev mottagna på ett helt otroligt sätt på kliniken och de var så snabba med besök, provtagning och all kontakt med dem gick så smidigt. Nog för att vi var på en privatklinik men Sveriges sjukvård har så mycket att lära, även den privata. Detta hade jag aldrig kunnat föreställa mig.
På 10 dagar var vi granskade, jag var på kontraströntgen där de såg att min livmoder var ojämn (uterus subseptus)De ville operera , och jag med. Men möjligheten fanns inte för att det passade inte in med min menscykel just då. Vi hade varit tvungna att stanna längre, och det kunde vi tyvärr inte.
De ville även kolla Vlatko och som jag nämnde tidigare så hittade de fel på oss båda, och Vlatko fick möjligheten att operera. Han hade en förstorad ven i ena testikeln och genom en titthålsoperation gick de in med laser och tog väck den. Vi har ökat våra chanser med 36% med detta ingrepp och nu ligger resten hos mig. Jag ligger på läkarna om en operation här i Sverige och den 26:e ska jag träffa en läkare.
Ni förstår att jag inte ens kunde drömma om att den här resan kunde bli så bra va? Det låter kanske jättedeppigt för er att de har hittat så mycket fel, men vi är så glada. Vi får hjälp, vi får veta varför allt är som det är och vi är så tacksamma.
Många frågar mig om jag inte är arg på sjukvården här? Jag är jätte besviken, med tanke på hur "enkelt" allt var att se, det var inga mega ingrepp vi gjorde..Vlatkos fel sågs med ett vanligt ultraljud. Men efter 5 års smärta så är jag så glad att vi kommit framåt så det bittra sparar jag till senare..
Anledningen till varför jag delar av mig av alla dessa delar är för att jag vill skriva av mig, samt att jag vill hjälpa andra. Jag vill att ni som sitter och söker på nätet , som är i en liknande situation som oss ska få tips, kunskap eller kanske bara inspireras. För att jag vet att man söker sig tokig på alla begrepp.
Har ni frågor angående vilken klinik vi varit på eller något annat som ni kanske tycker är "privat" så nås jag på mailen! [email protected]
Hemma!
Well Hello! Nu är vi hemma igen och semestern är slut. Jag antar att jag inte är ensam om arbetsångesten som infunnit sig!
Jag tyckte att det var riktigt jobbigt att åka hem från Makedonien, hade kunnat stanna lääääänge. Men bilresan hem gick kanon och jag hoppas verkligen att vi kan åka snart igen!
Idag har jag ringt runt till olika kliniker angående hysteroskopi operationen som jag behöver göra, bollen är i rullning och har har faktiskt blivit bra bemött, nu får vi bara se om det räcker hela vägen fram till en operation!
Ha en fin dag mina bönor och TUSEN tack för alla stöttande sms, samtal, pbesök och alla som hejar på oss! Ni är guld värda för oss.
Kärlek
Hej!
Vi har det bra! Så himla varmt och det har varit fantastiskt kul att träffa Vlatkos släkt, som han själv inte har träffat på 15 år.
Det är blandande känslor gällande alla sjukhusbesök , jag är sjukt lättad över att de har hittat fel på både mig och Vlatko men samtidigt otroligt besviken på vården i Sverige. Så humöret dalar lite.. Jag är mest arg för att det har varit så enkla undersökningar och ändå har detta inte upptäckts hemma. Fem år, och de har liksom inte ens kollat om Vlatko är utrustad med en snopp ens?
Nu ska vi njuta resten av resan och när vi kommer hem har jag fyllt på med energi för att gå till botten med detta.
Vlatko tappade bort sin förlovningsring för ett tag sedan och igår köpte vi nya! Vi ser det som en nystart och som plåster på såren för allt vi gått igenom! Nu börjar vi om!
Puss på er!
SPRING
Idag har jag vårkänslor! Var på möte tidigt imorse, väldigt intressant och alltid lika kul att lyssna på människor som gör det som de brinner för. Sedan strosade jag runt på stan en stund och bara var, kollade på allt vårfint i härliga färger såklart.
Det är mycket kul som händer nu, snart åker vi till fjällen , på Lördag är vi bjudna på fest, på Söndag ska jag äta middag på stan med preggot, Måndag blir det ett par timmar på SPA med Hanna och till nästa vecka startar vi förhoppningsvis med försök nummer tre.
Influensan har satt sina spår, jag låg ju avdäckad i nästan två veckor och har glömt bort allt vad mens heter.
Nu är den putsväck, och oroa er inte test är gjort. Negativt. Så nu "väntar" vi (eller inte) på att den ska komma så att vi får sätta igång med sprutorna! : )
/ är ganska glad idag.
Sunday .
Min härliga tröja från nelly.
Godmorgon! Sovmorgon idag, börjar senare på Söndagar. Härligt! Igår grillade vi nog för sista gången i år skulle jag gissa på, höll på att frysa ihjäl. Men mysigt var det.
Jag ringde till Sahlgrenska i Torsdags och om en månad ska vi tina upp ägget vi har i frysen, och chanserna att det överlever var större än vad jag trodde. Och väntetiden mindre! Positiva tankar : )
Ha en fin Söndag nu!
Lycka !
Denna "present" kom idag, inte längre någon present då jag alltid avslöjar överaskningar jag själv är exhalterad över . Denna Bola Africa butterfly från Sara Sommerfelds kollekion är ju helt fantastiskt vacker. Och en större del av vinster går till utveckling av mödravård i Afrika. Till en vän.. Ni hittar den här <--Länk
Den här dagen går till historien för mig, och kommer jag att minnas den föralltid. Jag vill bara skrika ut min glädje och jag trodde det var omöjligt att vara såhär lycklig för någon annans skull.
Nu vill jag ha flera sådana här besked. Och jag hoppas att de kommer i dagarna. Som sagt, jag är inte ensam i detta och vi är ett par dagar emellan våra testdagar. Håller mina tummar för er!
Tack !
Godmorgon! Känner mig lite krasslig, det börja igårkväll med världens halsont. Peppar peppar alltså..
Vi jobbar väldigt mycket nu båda två, övertid och typ alla helger. Jag har inte hunnit med något på min "lista" och halva veckan har gått, men i "saker jag älskar att göra" Så ingår faktiskt mitt jobb som tur är : )
Jag önskar er en fin dag och vill återigen tacka för alla kommentarer och sms som trillar in, ni är så fina som tror på oss : ) Och jag tror på er, så bäst för er att det funkar nästa gång!
Negativt .
Jag tog hela smällen, psykiskt i Söndags och igår dök mensen upp. Ingen lycka denna gången heller tyvärr.
Men jag försöker se det positiva i det hela, vi har ett ägg i frysen. Som vi hoppas klarar upptiningen och så är vi glada över att ägget ens delat sig och att vi matchar ihop : )
Det måste ju funka någon gång, det måste det. Och efter alla dessa år så klarar vi vad som helst.
Att ha en själsfrände och veta vem man vill tillbringa resten av livet med övervinner allt för mig just nu.
Tack återigen för alla tummar.
Panik .
Bild från tidigare idag
Jag börjar få lite smått panik här. Jag känner nada, och imorgon.. förra gången vid vårt försök så dök mensen upp. Alltså på dag 12! Jag som längtade så och ville att dessa två veckor skulle gå så fort. Nu får gärna tiden stå still och låt det aldrig bli "imorgon"
Mood .
Såhär ser jag inte ut idag, och dagen blev inte ett dugg effektiv. Eller jag.. Jag har legat framför tvn i timmar, ätit kall pizza och torr kladdkaka. Jag kan inte minnas att jag mådde såhär fruktansvärt sist jag använde crinone. Men efter att ha kollat upp biverkningarna så har jag nu förstått att det är pga dem jag mår dåligt. Sjukligt trött, sugen på salt och chips precis hela tiden, mensvärk, öm överallt, ont i nedre delen av ryggen.Progesteron!! DU lurar min hjärna.
Nu ska jag blunda lite och ta hand om mitt svajiga humör.Tur att jag är ensam..
Befruktad .
Äntligen landat! Det har varit mycket fläng fram och tillbaka denna veckan. Idag försökte jag hålla tillbaka hoppet och lyckan och försöka sansa mig. Det är trots allt 15 dagar kvar tills vi vet något alls. Men ett ägg är insatt och ett till frysen. Glada besked med andra ord. Och idag fick vi följa ägget med delade celler fram till sin plats, en vit liten prick som sattes fast. Och det var ett ögonblick jag sent kommer att glömma. Vad som än händer. Vi fick aldrig se något sådant förra gången och det var helt magiskt att få göra denna gång. Väldigt häftigt! Genom ultraljudet såklart.
För att se det från en positiv sida så är det inte många som får följa sin befruktelse sådär, eller få som ens vet om när det händer.
En kärleksförklaring .
Hej! Hittade en helmysig bok på stan häromdagen som jag köpte till oss (honom) , vi går igenom en speciell period just nu och då är det ett perfekt tillfälle att uppvakta varandra lite extra. Som tjej går man ofta runt och tror att man är ensam om att bry sig om framtid, barn och livets pussel. Men så är det inte. De längtar lika mycket som oss! Men håller mycket inom sig. Så här är en gåva till Vlatko, för han är OCKSÅ stark som går igenom detta . Och jag hade aldrig velat gå igenom detta elände/underbara utan honom.
Jag har valt rätt person om man säger så då..
It's not all about me.
DAY .
Lite suddig men en början på min fotovägg.
Godmorgon! Idag är en ganska stor dag för oss, ska iväg på ultraljud och se vad de där hemska sprutorna egentligen gjort med min kropp och få veta hur i många fler dagar jag ska ta dem.
Nu så ska jag halsa upp mitt kaffe och ge mig av! Ha en fin dag kära ni.
