..Satt och pratade med Sara igår om IVF försöket vi hade och att det verkligen var värt vartenda ingrepp, smärta.. spruta. Men det är väntetiden som gör ondast, det gör ont i hjärtat att det ska vara ett års väntetid emellan. Som det faktiskt har varit. Jag vet att jag är ung, men det gör ont.

Jag har varit öppen, glad och väldigt tacksam för vården vi har fått. Jag har klarat detta väldigt bra för att berömma mig själv, alla dessa år. VI har klarat det väldigt bra.Men just nu känner jag mig faktiskt likgiltlig , ni kanske har märkt det. Jag vill inte låta ynklig och säga att jag gett upp. Men orken finns inte där just nu. Jag är inte ett dugg sugen på att köra igång med ett IVF försök och vill inte hoppas och se fram emot ett som är om minst 20 veckor. Ett samtal som jag borde ha gjort för flera veckor sedan, plågar mig varje dag, jag borde ringa till Sahlgrenska och tjata om en tid, om en tid för äggplockning. Men jag vill inte, jag orkar inte plåga mig själv. Har det verkligen gått så långt att jag gett upp? Är det vad dessa känslor speglar.. ?

Att bara behöva ringa alla dessa samtal, och inte veta ifall man blir förkrossad när man lägger på luren eller om man känner en gnutta hopp eller lycka efteråt är jobbigt. Jag vet att vi är två i detta, men det är jag som ringer, det är min kropp som besprutas med hormoner. Det är jag som hela tiden känner mig kropp och det är min kropp och jag som påverkar om det blir något eller inte. Det är min kropp som inte vill.

Och ibland känner man sig inte tillräcklig. Jag vill inte att Vlatko ska gå miste om ett barn pga mig. Tänk om det fungerar med någon annan. Det är de känslor och tankar som väller över mig ibland. Men jag har verkligen valt den bästa mannen att dela detta "missöde" med, jag kan med handen på hjärtat säga att efter det här så klarar vi vad som helst tillsammans. Vi är starkare än någonsin.

Ibland försöker jag rycka upp mig och tänker, MEN hallå.. Det fungerar ju för så många. Klart det gör det för oss med. Men det gör ju tydligen inte det. Det bevisar min kropp månad efter månad.

Ni har varit helt fantastiska genom den här resan.