Har ju visat er bilderna från våra julkort innan, men inte själva julkorten..men såhär blev resultatet och utskicket : ) himla kul! Jag har inte vågat visa innan med risk att det inte har kommit fram ännu.. Men nu verkar de som att de har kommit fram till våra nära och kära. Det var både kul och jobbigt att fota barnen till detta haha, vi fick ta ett par pauser för mat och blöjbyte.

 

Men vi får se om det går lika bra nästa år.. Då lär de ju inte hålla sig i bild då (!!)

 

 

 

Vår älskade älskade Vlatko! Den absolut bästa Pappan för just våra barn ♥ Idag är det din dag hela dagen.

 

 

 

 

Idag är det tur för mina pruttar att de är så söta! Menssmärtor från hell och döv, hehe.. Jag har en liten hjälpreda här på besök idag, som även sov här inatt. Igår hade vi en sådan fin dag, vi var ute i tre timmar i solen.. Myste och bara var. Min mobil dog, vilket faktiskt var skönt och resulterade i att vi umgicks på "riktigt" ..Vi köpte oss en pomfritestallrik och satte oss på en bänk och pratade, ibland behöver man det.. prata med en vettig 6åring, glömma allt annat och bara se deras världsliga "problem".. För den riktiga världen orkar man ju inte alltid med, så mycket hemskheter som sker nu.

 

 

 

Lilla Leah är typ barnens största idol idag, de skrattar åt allt hon gör! ♥

 

 

 

 

 

 

Ah. Som jag saknar att vara gravid, min kropp o knopp mådde så mycket bättre då! Mitt immunförsvar var verkligen fantastiskt under min graviditet och nu är de tillbaka till de vanliga.. Jag har verkligen hunnits sättas på prov under dessa 3 månader sedan barnen kom, världens förkylning, spyor, blödningar och nu spräckt trumhinna! Och inte bara det, jag har typ 4 hårstrån kvar på mitt huvud.. Visst har man hört att man tappar mycket hår när man fått barn, men jag som knappt hade något hår innan? Så tips på produkter eller mirakelkurer för att behålla de lilla hår man har mottages varmt! ♥

 

Nu har jag gnällt färdigt, vi har haft en superfin morgon här hemma.. Glada barn och Elina är feberfi.

 

Nu ska jag försöka hinna med en kaffe i solen innan de vaknar!

 

♥

 

 

 

 

 

Två busiga myskorvar ifrån denna tidiga morgon ♥

 

 

 

 

 

 

 

 

Alltså den här lille filuren, han kör med mig dagligen.. Och han vet redan att mitt hjärta typ smälter när han pratar, ler och skrattar åt mig. Och det leendet jag får 04.59 på mornarna när jag är rätt irriterad, det är att dö för. Min älskade älskade älskade Elias, redan en kille med humor!

 

 

 

 

Dessa underbara koftor från HM kunde jag bara inte motstå, så fina och perfekta nu på hösten. Vi har dem som jacka då de fortfarande ligger gott nerbäddade i vagnen. Så det blir alldeles lagom : ) 

.. Och som jag sa till Vlatko, "dessa kan de ju faktiskt ha framåt våren med" öh, han bara tittade på mig, aaaah just de! De växer : ) stupidoo! 

 

 

Idag känner jag mig som en ny människa i både kropp och knopp, den här influensaliknande smärtan som jag haft i kroppen är borta och jag har haft en fin dag. Det hela började nog egentligen med att jag fick sova ett par timmar extra, då vi fortfarande matar på nätterna (och detta ggr två barn) så blir det kanske 2 timmars sömn åt gången, och så har vi en pojk.. Som jag nämnt tidigare, gärna vill gå upp 04.59. Och denna Mamman har försökt lura honom många ggr, och lyckats få han att somna om, men ca 20 minuter är han om möjligt ännu surare, hehe. Hur som helst så hade Elias och Vlatko smygit upp och jag och Elina sov vidare till nästan 9, sådan lyx! Och tänk vad lite sammanhängande sömn kan göra för humöret alltså. Men ni som följer mig på instagram vet att vi inte kom ur pyjamasen förän under eftermiddagen ändå, men vad gör det.

 

På tal om nätter, det kan bli ganska snurrigt här hemma ibland.. Med ett barn, två barn.. eller vänta..har man tre barn?.. För så känns det ibland, som att man liksom har glömt ett barn att kolla till eller mata. Men under nätterna så försöker jag anteckna vem och när man matade sist, för att det har hänt att man går upp med samma barn som faktiskt matades typ 45 minuter tidigare, för att man liksom tror att det är en helt annan dag.. Och mig o Vlatko ska vi inte ens prata om, vi talar inte ens samma språk på nätterna när vi kommunicerar. Tur att det är glömt till dagen efter .. : ) ♥  De veckor som Vlatko jobbar dag så tar jag barnen själv på nätterna, för att jag själv hade inte fungerat  om jag hade ett jobb att gå till och med den lilla sömnen som vi får. Men övriga dagar och nätter hjälps vi åt lika mycket. Och än så länge så har vi fått till det rätt bra, ibland ger jag mig ut på en promenad med de båda bara för att Vlatko ska få andas lite, och han smyger upp på morgonen med dem när han känner att han har lite extra energi att ge. Jag tror att det är så man måste göra för att få det att funka, att tänka på den andra när man faktiskt har lite mer ork, och ta hela lasset själv ett tag.. för att de får man tillbaks när de väl behövs... 

 

På tal om sömn, nu ska jag sova. God natt ♥

 

Ps. Hur gör ni?.. Både ni med ett barn, två barn..syskon?  Tvillingar till och med kanske?

 

 

 

 

 

 

 

... När narkosläkaren skulle sätta epiduralen så tuppade jag av i ett par minuter, jag hade tydligen fått en för hög dos utav lustgasen. Men epiduralbedövningen kände jag inte av alls, man har ju hört att den kan göra ganska ont. Men efter jag hade tuppat av så sänktes lustgasen, och den var inte speciellt stark innan heller.. Men den hjälpte mig att fokusera och andas.

 

Vi hade en helt fantastisk barmorska, hon var pensionär som jobbade extra.. Ni vet en sådan som verkligen brinner för sitt jobb och är gammal i gemet. Hon visste precis vad jag tänkte och kände hela tiden, för jag hade absolut inte tid och berätta det för henne, så det var så skönt. Och hon satte mig på plats när jag behövde det och pushade och höll min hand när jag behövde det. Vlatko var också ett fantastiskt stöd, alldeles lagom och lugn.. Inte alls stressad. 

Med risk för att citera och låta som blondinbella, men jag hade kunnat föda barn tusen ggr om, det var det mäktigaste jag har varit med om. Och såhär kände jag direkt efteråt, eller faktiskt redan när Elias var ute, jag var så taggad på att få träffa Elina. Smärtan går verkligen inte att föreställa sig eller att förklara men man glömmer på en sekund.. Jag jämför det med en mardröm, som aldrig hänt på riktigt.. Det är ungefär så det känns, att det liksom gjorde för ont för att ens kunna vara verklig smärta, hehe. 

Vi hade blivit informerade om att det skulle vara ca 8 personer i förlossningsrummet när de väl var dags, och både jag och Vlatko vart lite oroliga då Elias huvud var påväg ut och det var fortfarande bara vi tre i rummet. Men det tog inte många sekunder innan rummet var fullt av barnmorskor, läkare, kirurger och sköterskor. Elias kom som sagt först, värkarna avtog litegranna efter och ca 14 minuter efter kom Elina. Elias gick dem iväg med först, men under nästa krystvärkar höll dem upp honom så att jag fick se, helt perfekt och fantastisk.. Men så liten, min lille kille. Elina var ute på ett par krystvärkar och henne fick jag upp på bröstet direkt. Elias charmade sköterskorna under tiden, sedan fick jag honom med. 

Vilket lyckorus, och jag skakade så mycket att jag trodde att barnen skulle flyga av mig ❤️ Vi kramades med barnmorskan och var sjukt nöjda över hur bra allt hade gått. Inga komplikationer, inga hjärtljud som sjunk.. Ingen man son svimmade, vi mådde bra allihopa. Vi fick ca tre timmar tillsammans med barnen innan vi skulle vidare till Neo på Mölndals sjukhus. De transporterades med ambulans och vi tog bilen, jag mådde oförskämt bra direkt efter förlossningen så att vi kunde ta oss dit på egen hand. Väl framme så blev de chockade över att vi kom dit så fort, de hade inte förväntat sig att jag skulle vara på fötterna på flera timmar.. Då kände man sig som en superwoman. 

Vi blev incheckade på BB och barnen på Neo till en början och vi blev kvar i en vecka. Elias var lite liten och hade lågt socker, men fullt frisk. Elina var frisk, pigg och en tjej med stark vilja redan då. Båda hade gulsot och fick sola i ett par dagar : ) Neo tiden var tuff och den tog på oss mentalt, även om den "bara" varade o en vecka. 

Så summan, jag är sååå nöjd med förlossningen och även med vilka två troll vi fick, vi vill inte byta ut dem mot några andra. Vi är så tacksamma för all tur vi haft på vår sida, till slut. Men det var vi så jäkla värda ❤️