Vi har inte lyckats ännu men vår resa har varit lång, och de senaste 6 månaderna har vi fått mer gjort än på 5 år.
Vi har en stor ryggsäck som vi bär på och jag önskar att vi/de hade gjort många saker annorlunda. Jag hoppas på att min kunskap och vårat kommande resultat en vacker dag kan hjälpa någon annan.
Att vara ung och lida av barnlöshet är svårt i detta land, då det oftast pratas bort och en vanlig fras som man får höra är att de sitter i huvudet och psyket.
Att man har hela livet på sig och att man ska ta det lugnt.
Jag är glad över att jag inte lyssnade alltför mycket på dessa människor då, även läkare sa till mig att "det är ingen fara.. du är så ung" Nu 5 år senare är jag 27. Och om 5 år till är jag 32. Efter 35 så får man knappt någon hjälp.
Kroppen är som mest fertil mellan 18-25.
Vi sökte hjälp efter att ha försökt i ca 1 ½ år. Och det är vad jag rekomenderar alla, lyssna på din kropp för det är du som känner din kropp bäst.
På kliniken i Makedonien resonerar de på ett annat sätt och kan inte förstå hur vi kan ha "genomlidigt" fyra ivf försök, just för att jag är så ung. Efter första försöket borde man tagit till andra medel och inte bara hoppats på att turen är på vår sida.
I juni i år pratade vi om att vi skulle finansera tre försök på Carlanderska, de ville starta upp direkt och köra samma program som vi tidigare haft på Sahlgrenska. Och nu frågar jag mig själv varför? Varför ville de göra samma sak igen, som tydligen inte fungerar på mig. De var ointresserade, både på Sahlgrenska och Carlanderska av att hitta orsaken till vår barnlöshet. Jag är ung och självklart ska det fungera snart. Jag var hoppfull efter varje besök. Men att endast turen skulle vara på vår sida skulle vara ett mirakel.
Nu vet jag orsaken, och det kanske ändå inte fungerar. Men nu har vi så mycket mer att gå på. Det var fel på oss båda, kanske inte avgörande men absolut nödvändigt att återgärda.
30% låg hos Vlatko och ca 50% hos mig.
Jag förstår att allt handlar om pengar, men det måste kosta så mycket mer att finansera alla våra försök /frysförsök, behandlingar. Hade det inte varit lättare och billigare och framförallt skonsammare mot oss att först göra en äggledarspolning (vilket jag gjort, utan resultat) en kontraströntgen av livmodern och sedan en hysteroskopi. Undersöka om Vlatko har en penis och sedan startat därifrån.
OM jag blir gravid så vill jag titta tillbaka på detta och vill aldrig någonsin ta något så viktigt för givet.
En sak som jag funderat på mer och mer, är att jag (vi) aldrig blivit tillfrågade eller erbjudna att få prata med någon om vår situation. Att genomgå detta i flera år är långt ifrån lätt och då ska man ha ett fungerande liv vid sidan om och hålla upp fasaden.
/fundersam och besviken själ.
Kommentarer
Vickan
Har precis hittat hit och känner ett Halleluja moment när jag läser delar av din blogg. Så jäkla igenkännande och skrämmande i hur man blir behandlad när man dessvärre är tvungen att ta del av denna delen utav vården. Är precis i början på vår fertilitetsutredning och har redan blivit besviken gång på gång. Har länge känt och uttryckt att ngt är galet när det gäller min fertilitet men ingen har tagit det på allvar. Är orolig och rädd inför framtiden, har man blivit såhär sviken redan vet jag inte vart det kommer sluta. Jag hoppas verkligen det ljusnar för dig och din man snart.
Trackback
