Bilder från idag 


Idag för exakt ett år sedan, reste jag till Makedonien för ett IVF-försök .. Med så blandade känslor, och med ett par tidigare misslyckade försök i bagaget. Jag gav aldrig upp, vi gav aldrig upp. Och det är jag så sjukt tacksam för idag. Innan jag åkte så skrev jag ett brev till Vlatko, som han läste efter jag hade åkt.. Det var tungt, det var så tungt att jag inte ens kunde uttrycka mina känslor verbalt, utan de kunde endast skrivas ned. Jag var så rädd för att jag inte skulle orka mer, ifall det inte skulle funka nu. Jag var rädd för att ge upp... "Att om det inte funkar nu.. Vad gör vi då..?"  De var mycket tankar som flöt omkring. Och att tänka på detta kan göra mig så otroligt ont ibland, tanken av hur jag kände.. ger mig liksom tillbaka smärtan. Men idag väljer jag att vara tacksam.
 
Jag kanske inte har kämpat för mycket i mitt liv, jag är inte bra på speciellt mycket.. Har ingen vidare utbildning och inte heller några vettiga betyg, jag ger ofta upp projekt innan jag ens påbörjat dem, likaså drömmar.. Jag är inte bra på att slutföra om man säger så. Men för mina barn, för våra barn har jag kämpat, aldrig skulle någon kunna påstå annat.. mycket blod, mycket svett och mååånga tårar.
 
Och idag är jag välsignad, tacksam och så otroligt lycklig över dessa två, idag tog vi en tripp upp till fontin.. Jag, barnen och Leah. Och att titta på dessa mirakel, det gör mig så sjukt lycklig.. Och så många andra runt omkring oss som vet hur har kämpat. Jag vågar knappt känna så, för att jag är så rädd att känslorna ska ryckas ifrån mig. Jag älskar mamma-livet mer än allt, och dessa två är de bästa jag har gjort i mitt liv. Att få två barn på en gång är enormt tufft, men så häftigt och det går liksom inte att sätta ord på hur mycket jag känner. Det bara bubblar inom mig, dagligen ♥
 
 
Detta ämne står mig varmt om hjärtat, barnlöshet.. för vi glömmer aldrig. Och att få vara glad för någon annans positiva besked på stickan, det är fint det. Fastän vi aldrig har träffats ♥
 
Fortsätt gärna dela med er av era erfarenheter, glöm inte att dina eller mina erfarenheter kan hjälpa dig eller någon annan, i samma situation.. Om man är öppen, annars blir det svårt!
 
 
Tänk att det var just ni som kom till oss, världens finaste barn. För ett år sedan hade vi ingen aning..
 
 
 
 
Kommentarer
Anonym

starkare än ni finns inte! Och sån kärlek som håller alla dessa prövningar ❤️
Som jag skrev sist så var jag minst lika glad när du plussade som jag själv gjorde det 😊

Saaraa22

Gud vad jag gråter! Glädjetårar såklart! Det är så fint skrivet! Och jag känner inte dig men ändå berör det mig så! Alltså vilka fina barn och vilken fin mamma och familj! Stort grattis (igen) och fortsätt ta hand om varandra så fint :) trevlig dag! //Sara (saaraa22)

Vickan

Så himla fina era små barn, tror aldrig smärtan försvinner helt men tror att det värsta ersätts med kärleken till barnen. Du/ni är riktiga kämpar!❤

A

Jag känner så igen mig i din känsla(då jag efter sammanlagt 5 missfall och utredning under tiden som visade sig jag hade en sällsynt kromosomavvikelse och inte kunde "behålla" fostret) så siter jag och tittar på min lilla son på 1 vecka nu och är så otrolig tacksamh och glad för vad jag har nu. Vår lill kille blev till tack vare en äggdonationsklinik i Polen och vi la många egna pengar på det men varenda krona var värt det. Försöker lyckades och jag blev gravid och nu är han här, vårt mirakel.❤
När jag ser på honom nu kan jag knappt fatta att han är vår och att efter alla dessa års slit (hela 4 år av utredning/missfall resan och planerande till kliniken ) så lever jag min dröm. Jag har ett barn och en man jag älskar som stöttat i vått och torrt. Tak över huvudet och kärlek i mängder från familj, för mig kan livet inte bli bättre just nu.
Blir så glad och berörd av din text och det är en tröst att känna att man inte är ensam i att gå igenom nåt sånt här. Glad för att du bloggar och delar med dig om ditt liv.


Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

Webbadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?
Trackback