Jag kanske fortfarande har lite svårt att förstå allt detta (vilket säkert alla gravida har) Självklart har jag insett att det bor två inuti mig, de påminner mig ständigt : ) Men jag har ju under alla dessa år varit så fokuserad på att bli gravid så det har liksom inte funnits på kartan att dessa barn ska liksom, komma ut till oss? Men det verkar andra ha bättre koll på, och ibland känns det som att andra längtar efter dem mer än vad jag gör. Sen har vi varit så rädda för att de ska komma för tidigt, så på så sätt har vi inte vågat hoppas eller längta där heller. Missförstå mig rätt, klart jag längtar ihjäl mig efter dessa två.. Men jag vet/tror även att vi har en tid på BB och NEO framför oss, och då blir det liksom svårt att föreställa sig.. Eller våga föreställa sig, ett liv här hemma tillsammans med våra knoddar. Men jag försöker ta mig tiden, att inse och att t ex flytta in sängen in till oss.. Så att jag blir ännu mer påmind om deras ankomst.

 

Men jag delar denna tid och tankar med den som betyder mest för mig, han är helt jäkla fantastisk och det blir ännu mer uppenbart att jag valt rätt livskamrat, för varje dag. ♥  Han, vi.. Jag och barnen är det viktiga nu. Vår bubbla! Allt annat kommer sen.