... När Vlatko kom tillbaka så låg jag i sängen och jag var redan ombytt, uppkopplad till CTG:t och hög på lustgas. Barnmorskan frågade mig flera ggr om hur vilken smärtgrad jag låg på mellan 1-10, och jag tyckte att det var så svårt att svara på. För mig var smärtan på 10 av 10 möjliga.. Men för någon annan kanske det hade varit en 5:a? Jag hade inte skrivit något förlossningsbrev utan i all sammanfattning hos MVC så skrev vi att "Vi tar det som det kommer gällande smärtlindring, och låter barnmorskan guida oss". Barnmorskan frågade mig hur jag kände gällande smärtlindring, jag bestämde mig för att eventuellt ta epidural senare i värkarbetet men började med lustgas. Jag kände inte så mycket "snurr" av lustgasen egentligen, utan den hjälpte mig mer att fokusera och andas. Smärtan blev helt galen efter en stund, och jag hade noll koll på tiden. Jag vet att jag tyckte och påpekade flera gånger om att jag tyckte tiden gick så fort, allt gick så fort. Jag hade föreställt mig en promenad i korridoren, lite saft.. En smoothie, lite prat med Vlatko och hålla handen. Men värkarna kom varannan minut ungefär och jag hängde mest med lustgasen i 8 timmar. Det var vid ett tillfälle när jag satte mig upp och skällde på Vlatko och barnmorskan som hade en trevlig konversation, jag ville vara med.. I deras konversation och vart så besviken för att jag inte hann med mellan värkarna, haha! Så typiskt mig, jag får liksom inte missa något!