ah. Det är lite underligt hur min kärlek för Vlatko blir så tydlig, nästan så att den går att ta på under dessa jobbiga omständigheter, men han är min trygghet, min livsgnista och min bästa vän. 

Och jag vill ge honom allt det där som vi alltid drömt om som ett par, och jag måste fortsätta hoppas. Slå bort alla negativa tankar kring detta försök, alla hjärnspöken och "bara" ta en dag i taget. 

.. Det vore dumt att ens försöka ifall jag inte hoppas och drömmer om ett positivt resultat. 

Jag är en positiv person, och stark, väldigt stark om jag får säga det själv. Men detta är första gången på alla dessa år som jag känner mig otroligt rädd och liten emellanåt. Inte alltid. Men känslan sveper över mig ibland. Och den är läskig. 

Jag måste hålla mig flytande och positiv! ❤️ 


Önskar er en fin Lördag! 
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

Webbadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?
Trackback