Hej vänner! Idag lever jag på ett lyckorus av olika anledningar, en utav dem är ett beslut och ett agerande som min kropp och själ kommer att må bra utav och jag bestämde mig för att lyssna på mig själv.

 

Ett annat är att jag längtar väääldigt mycket nu tills vi reser till Makedonien. I helgen umgicks vi med Vlatkos Faster och hennes man som är här för första gången från Makedonien och trots att vi inte kan kommunicera så gör deras närvaro, livsanda och skratt mig på så bra humör.

 

 

Förra året när vi skulle åka hem ( vi bilar, och då vill man ju oftast bara hem på direkten ) så blev det av vi sov i bilen på en parkeringsplats, inte alls planerat .. vi rulla ner sätet och sov i bilen under natten och det var så häftigt. Jag har märkt att jag gillar att få bekräftat att jag lever, och just då stanna upp och bara njuta över de saker som kanske är vardag för andra, men att vi gjorde den resan.. Att jag sprang runt i Tyskland och letade hotell mitt i natten, att vi fick punktering på Autobahn, att Vlatko opererade sig utan planering, att jag stannade upp vid olika tillfällen och sa " Detta ska jag minnas, detta ska jag leva på..Livet är värt mer"  Det är så jäkla häftigt! Jag önskar att ni hade varit en fluga på väggen under hela resan för de går ju inte ens att berätta allting såhär. Jag funderar på att blogga flitigare under sommarens resa, för det är väldigt kul att gå tillbaka och läsa : )