Hej Hej! Det blev en uppdatering från Makedonien, trodde det skulle bli fler men tiden räckte inte till. Jag fick iväg ett par luddiga sms direkt efter operationen, som kan ha uppfattats som dryga. Har svarat på ett par ( kan också ha uppfattats som dryga svar.. ) Jag var så yr i bollen men ändå var jag tvungen att sprida min lycka efter jag fått höra att allt gått bra och att en skiljevägg var hittad och borttagen. 

 

Jag blev nersövd, operationen gick ganska fort. Hade väldigt ont direkt efteråt när jag vaknade upp på uppvaket, fick någon dunderkur för detta och sen sov jag resten av dagen. När det var dags att checka ut från sjukan och när jag skulle försöka ta mig på toan så bröt illamåendet ut och jag fick en period vid holken. Men eftersom vi skulle åka hem på Fredagen så blev jag utskriven redan på Torsdagkväll och jag blev ordentligt nerstoppad i sängen när vi kom hem. Dessa balkan kvinnor ♥ Jag är kär i Vlatkos familj och alla underbara människor jag har fått lära känna genom denna resa, hade det inte varit för dem så hade vi aldrig varit där vi är idag. Jag (vi) är så tacksamma för all hjälp vi får och det kommer vi nog aldrig kunna betala tillbaka.

 

Idag mår jag bra, vi kom hem i Fredags. Kan knappt fatta att jag gjort detta, utan att tveka en sekund. Opereras i ett annat land. Jag har vuxit något så enormt under denna resa och dessa åren att jag knappt är rädd för något. Det finns inga biverkningar i världens som kan stoppa mig när det gäller vår dröm till ett barn.

 

Jag äter antibiotika och ppiller som ska återställa hormonbalansen i kroppen. Och så som jag förstod det hela så är skiljeväggennu borta, den hjärtformade livmodern försvann i samma stund som skiljeväggen opererades bort. Så nu ska allting vara "normalt"

 

Ett steg i taget i rätt riktning ♥