Jag vet att det är många som undrar och frågar ; hur vi ska göra nu, vad blir nästa steg osv.. Och såhär är det, efter vårat avslutningsamtal på Sahlgrenska, som jag tyckte var riktigt jobbigt har vi nu typ bestämt oss för att fortsätta våran ivf-resa, fast på en privat klinik. Det var vad vår läkare rekomenderade, som förövrigt är en väldigt fin och sympatisk läkare som tröstade oss och gav oss sina lyckoönskningar.

 

Mina funderingen kring detta har alltid innan varit en självklarhet för att ett barn för oss är värt alla pengar i världen. Men det är ju sjukt mycket pengar kring detta och en pengafråga är ingenting jag kommer ta upp här, men det får mig ändå att fundera över orättvisor. Att detta på något sätt inte kan gå på någon försäkring, bidrag eller något annat sätt tycker jag är hopplöst. Vi har inte valt detta, vi har inte valt att inte kunna få barn. Det är dessutom ingenting "fel" på oss och att tre försök är allt man får tycker jag är orättvist. Men så är det väl, allting måste väl ha en gräns.

 

Jag vet flera par som inte kan så bra Svenska, försöker komma in i samhället. Studerar och tar lån, inga jobb, som gör ivf-försök. Hur går de för de när deras tre försök tar slut? Ska man lägga sig ner och dö då..?

 

Kommentera gärna, har ni åsikter? svar? Hur gjorde ni..?

 

/Bitter