Nyss hemkommen efter en arbetsdag där vi lyxade till det med kärleksmums såhär på kärlekens dag.

Det gjorde mig verkligen inget att jobba en dag som denna. Är man tillräckligt uppmärksam, ger och tar så har man kärlekens dag varje dag, vare sig det är till sig själv eller någon annan.

 

Vi diskuterade det här med att "tro" på allt som händer på FB eller instagram. Man måste vara säker på sig själv och sin livssituation för att inte bli mentalt rubbad där. Som jag sa, den här dagen är inte så speciell för mig, men efter att ha loggat in på Instagram och sett alla puttinuttiga bilder så blev jag smått irriterad på min karl som inte hade uppvaktat mig. ( Inte så konstigt , då jag tidigare förklarat för honom att jag tycker det är överskattat )

 

Glöm inte, livet är inte perfekt för att det verkar så på vackra bilder, Instagram eller Facebook.

Mitt liv är inte heller miserabelt för att jag ibland bloggar om tråkiga saker eller om hur man bara vill ge upp vissa dagar. Detta är en sådan liten del av mitt/erat liv som speglas. Det är inte ALLTID synd om mig/oss. Vi har det ganska bra endå..

 

Behöver jag säga att det fanns gelehjärtan, blommor och choklad på bordet när jag kom hem?

Men middag fick jag avnjuta ensam, då mitt hjärta jobbar.

 

Så är det.