Dagen kunde ha blivit värre, efter ännu ett misslyckande av hårfix så gav jag upp. Vi blev spontant barnvakter och gav oss ut på promenad. "Landet" finns så nära för oss men ändå så långt borta, det är charmen med Kungälv. Det finns liksom där när man vill. Vi tog en promenad iaf och en hästtokig tjej var helt överlycklig.

Vi skulle klappa och mata alla hästar vi såg längs vägen, och de som var för långt bort stod hon och ropade på.

Och som alltid har hon turen att stöta på tjejer som är ute och rider och frågar om hon klappa. Det värmer ända in i själen att få se sån lycka i de små blå ögonen. Så lite kan göra så mycket för någon, och gratis var det med. Och som terapi för oss med, lugnt .. stilla och en massa frisk luft.

Härliga Torsdag blev bra ändå!