Dessa lär jag bo i resten av året.. Kunde bara inte låta bli. Men nu blir det stopp ett tag framöver.

Jag kan inte låta bli att bli frustrerad och irriterad , jag arbetar i ett yrke där jag dagligen träffar alla sorters människor. Och efter sju år så är man rätt van vid ouppfostrade människor, vuxna som barn . Men i privatlivet vill jag slita mitt hår när jag stöter på dessa människor.

Jennifer har haft ett par riktigt argsinta inlägg där hon påpekat hur folk går tillväga när de frågar om man ska ha barn snart. Hur de liksom bara spottar ut orden som om de vore världens naturligaste att fråga. Och ingen som helst tanke på att det kanske sårar eller upprör någon annan. För att man varit gift.. förlovad eller varit tillsammans länge, så är det helt okej att hiva ur sig sådana frågor på någons 50 års kalas tvärs över bordet.

Eller te x innan jag fick min diagnos gift struma så var jag sjukligt smal och bara rasade i vikt och det tog ett tag innan jag tog förnuftet till fånga och faktiskt gick till läkaren.. Först så ville jag faktiskt inte veta, man är rädd i sådana situationer. Och då är det helt okej att kasta ur sig kommentarer som " Men shit, du måste ju ha anorexia" What? Tänk om jag hade haft det. Fatta vad ledsen man hade blivit då.. Eller det blev jag ju ändå såklart. Men ja, ni fattar.

Vart finns ödmjukheten och förståelse för andra människors situationer?

När jag var på kurs för ett par månader sedan så försökte våra kursledare förklara innebörden av " Anta alltid att personen är oskyldig.. " Och då berättade hon om en situation där hon blev rasande på en annan bilist när hon körde bil. Hon skulle precis svänga av från motorvägen och ut på en annan väg, då en bil svängde in rakt framför henne och hon fick tvärbromsa och han i andra bilen körde före henne in på vägen. Vår kursledare blev ursinnig och sen slog tanken henne att vägen ledde faktiskt till ett sjukhus. Och vad hade man själv gjort i den situationen då man kanske hade ett sjukt barn eller syster i bilen? Jo kanske samma sak. Man vet aldrig och man ska inte alltid tro det värsta. Och det gör inte jag heller om dessa " ouppfostrade människorna" För de kanske själva inte mår så bra. Men man blir trött.. Vuxna människor.

Att behandla andra som du själv vill bli behandlad var ju något man fick lära sig på dagis..