Äntligen säger jag bara. Att få sitta ner.. Att landa! Dessutom med en matlåda bestående av lasange på magen och benen upp på bordet. Mina ben och fötter värker , javet.. Jag låter gammal och på tjocken. Gammal är jag iallafall. Hur som helst, internet har legat nere, både på mobilen och hemma. Jag tror att det sociala har försökt säga mig någonting och därför gett mig denna förbannelse. Men nu är det igång igen, thank god. Vet inte hur många ggr jag klickat in mig på FB och muttrat "Ajuste ja" och stängt ner. 

 

Min plan var att ligga lågt med födelsedagsfirande i år och har inte tyckt att 26 är någon ålder att fira. Jag önskade mig på fullaste allvar en anti rynkkräm i present, eller botox. Men istället blev man mer firad än någonsin!? I går blev jag bjuden på middag tillsammans med mina "gamla" arbetskamrater som består av ett gäng av glada människor med hög potential och drivna så in i bomben. Och det gillar jag.. att jag dessutom blev överraskad med presenter och blommor gjorde mig nästan tårögd.  En väldigt fin kväll med andra ord.

 

Att så många fina människor tog sig tiden att gratulera mig igår, genom sms , fb, samtal. U name it! Ni är så fina och tänk vad det egentligen krävs för att göra en människa så glad? Så lite för er, men såå mycket för mig. 

 

Och att jag trodde att internet och min Facebook låg nere pga nerbombning på wallen, haha. Fatta vilken egoboost! Men så var det ju inte riktigt.. Damn u Tele2! 

 

Detta kan jag leva på resten av året! Nu ska jag försöka att sluta le och kanske få lite sömn?

 

Måste jag passa på att ge lite cred till min man som verkligen fått mitt hjärta att smälta de senaste dagarna. I kylen sitter det en lapp men en fin text och bakom så står två prinsessbakelser, som jag nu vägrar äta upp för att det är så fint gjort.

 

Okej! Där har ni det. Nu ska jag komma ner på jorden lite igen.