.. Jag har varit på mååånga ultraljud, checkat bla cystor.. Mätt blåsor och dylikt. Haft problem med cystor som spruckit och läckt ut och för många äggblåsor efter jag ätit pergotime, men att vi kanske i framtiden ska göra ultraljud av en helt annan anledning än den som är nu känns helt ofattbart, att det ens finns ett kanske. När jag sätter den dära nålen i magen så vaknar jag till och inser att vi är fanimej ett steg närmare.. Ett steg närmare än vad vi någonsin har varit. Det finns en chans.

Detta kommer vara den längsta månaden i mitt liv kan jag lova. Jag sysselsätter mig med annat och umgås med de som får mig att må bra. Finns för många energitjuvar där ute som direkt ska vara där och peka ut alla fel och alla dessa " tänkt om " kommentarer man får, trist.. Synd att ni inte vet hur mycket ni sårar någon , kanske inte betyder något för dig. Men för mig.

Jag är väääl medveten om alla " tänk om " tankar, tro mig. Men utan hopp så kommer vi ingenstans i vår livssituation. Det kommer vara värt ALLT!

Och tack tack tack för all uppmuntran, stöd och tummar! Ni är bäst.