...En sån där dag ni vet, kass från början till slut. Typ så. Min mobil hade lagt av i morse och att jag vaknade 5 minuter innan bussen skulle gå var ett mirakel. Hällde ner sminket i väskan och hoppade på cykeln, jagade bussen i ett par kilometer men förgäves. Fick vänta på nästa och bli sen till ett viktigt möte och en viktig dag. Och jag avskyr att vara sen, det är min fobi. När jag gick i skolan så skippade jag lektionerna ifall jag var sen.. Så pinsamt tycker jag att det är. Därför är jag alltid fööör tidigt. Men strumplös, morgonfriss och ett roadkillface så var det bara att köra. 

 

Nu är jag iallafall hemma, och lite gladare. Fick två fina mobilskal av min man, middag och en kram. Lucky me!

Min första måltid av blomkålsmos, och ja.. inte så illa faktiskt. Ganska gott faktiskt, kan lätt tänka mig att äta det igen! Try it vettja.