Känner mig som ett barn på julafton, imorgon ska vi få nya fönster och altandörr på nedervåningen. VITA! Kommer bli så jäkla bra och äntligen ska gardinerna upp som jag endast köpt till detta tillfälle. I vardagsrummet har vi aldrig haft några, men snaaart är det dags.

 

Nu till något mindre ytligt, veckorna/månaderna har gått helt sjukt snabbt och nu minns jag knappt hur arg jag var över väntetiden. Snart kör vi igång igen, och jag vet helt ärligt inte hur mycket jag kommer gå in på det i detalj. Behöver jag ventilera eller känner att jag behöver dela med mig om mina erfarenheter för er som går igenom samma sak, så kanske. Vi får helt enkelt se vad psyket säger denna gången. All pepp och tjohej är helt underbart och jag var tacksam över all tid och alla tankar ni la ner på oss. Men desto tyngre blev det att berätta att det inte gick vägen, för mitt hopp och för ert hopp för er som hoppas och tror på oss! Ni är guld.