WOW, det är allt jag får fram. Det är helt sjukt vilka fina bilder . Att man kan förmedla den känslan och kärleken som fanns för oss som inte ens var där, genom bilder? Det är magi. När jag ser på bilderna så känns det som att jag satt längst fram och grät en skvätt. Men jag sitter ju hemma i soffan och lipar. Jag kan inte hjälpa det..


Vi skyller på sjukdomen.

Kika in här och njut.  <--

By the way, ett stort grattis till er. Rosa bloggpar!