Detta blev en rätt bra dag ändå, Pappa och Ewa har varit här och fikat. Har fått tummen ur och lämnat in bilen, postat inbjudningar och sniffat på galenpannan Leah. Mys.

Efter att ha legat som en dö sill igår och önskade att den dagen kunde raderas ur mitt minne typ, en helt onödig dag. Så i jämnförelse så känns denna dagen kanon.

Är det något som kommer med sjukdomen, medicinen eller är det tomtarna på loftet som spelar ett spratt med mig? Jag har haft en sjukdomskänsla i mer än en månad nu och varit febrig från och till och min hals känns som taggtråd. Vissa dagar vill jag inte gå upp ur sängen och allt känns bara skit. Halsen svullnar upp och febern kryper sig på.. Skit.

Men som sagt, det är många saker som faller på sin plats när man är medveten om sin sjukdom. Dessa "symtom" är ingenting som jag kan hjälpa, detta är ingenting som jag önskar min värsta fiende. Ingenting som jag har bett om att få. Jag försöker leva på som vanligt och vet att detta kommer bli ett tufft år . Att jag vet att min kropp inte skulle kunna hantera ett barn just nu, att genomgå IVF .. Att opereras. Ja det är mycket rädsla nu.

En dag i taget Linda.