• Pasta med kräftstjärtar, citron + pepparrröra & massor med permesanost! MUMS!
     
    Idag är verkligen en märklig dag, jag har haft turen att slippa alla dessa humörsvägningar som man hör om vid en graviditet (i alla fall inte mer än vanligt) Men idag är jag väldigt nära till gråt mest hela tiden.. Det är som att det sitter en liten gubbe uppe på loftet och försöker få mig att tänka alla negativa tankar som finns. Jag är orolig, väldigt orolig.. Och är det bara naturligt eller är det något jag ska ta på allvar?
     
    Jag har suttit här och knappat in telefonnumret till mvc flera ggr, men känner mig samtidigt så otroligt löjlig, så att jag lägger på. Och vet att jag inte är redo för att bli avvisad.. som jag VET att jag kommer att bli. Och nu längtar jag inte längre till ultraljudet, eller jo.. blandade känslor. Är livrädd.
     
    Jag har varit cool-lugn gällande detta de senaste veckorna och blir så arg på mig själv för att jag börjar noja nu. Alla symptom är som vanligt egentligen.. Det är bara när jag går förbi en spegel och inser att magen bara blir mindre o mindre, och jag undrar hur två bebisar egentligen får plats där. Växer de som de ska, fastän jag går ner i vikt? .. Kan de inte bara ge mig en hållkäften-spark i revbenen så att de blir tyst på mig..?
     
     
    Nu behöver inte bry er om mitt svammel eller blir oroliga för mig, detta är nog något alla känner.. fastän jag väljer att skriva ner det istället för att berätta det, för det klarar inte mitt smink.
     
     
     
     
     
     
 
Kommentarer
B

Jag tror jag förstår lite hur du känner...har själv gjort en äggdonation nu i januari och är nu gravid och på fredag ska vi göra vårt första tidiga ultraljud. Jag är så nervös(för att det inte ska visa sig vara nåt där)samtidigt som jag är förväntansfull och pirrig! Jag pendlar hela tiden mellan att tänka negativa tankar till att sen vara positiv. Och ibland blir jag oförklarligt deppig trots att jag vet att jag borde vara så glad nu när jag väl är gravid (efter att gått igenom 5 missfall tidigare). Konstigt att ens humör kan gå så upp och ner...

Svar: Tack för att du delar med dig! Och fem missfall.. Helt otroligt vad stark du är! Du om någon har rätt att vara nervös! Men det kommer att gå toppen ska du se, det är väl våra moderskänslor som redan sätter in för att skydda våra små liv ❤️ överbeskyddande!

Ha en fin Tisdag!
lindsey.blogg.se

Jessica Johnsen

Förstår också hur du känner. Men jag tycker du ska ringa MVC ändå om du är orolig. Även om allt är bra så kan de ju vara skönt att få de bekräftat. Har du en bra barnmorska? Min va toppen och jag kände verkligen att jag kunde ringa och fråga alla möjliga konstiga frågor. Att du går ner i vikt är väll säkert för att bebisarna tar all näring! När ska ni på ultraljud? Kram♥

Svar: Tack Jessica! : ) Nja, det vet jag inte riktigt. Och under telefontid får man berätta sin story på en telefonsvarare och sedan ringer någon på mottagningen upp. Så känns ganska opersonligt redan där.. Så känns inte som att man kan ringa bara sådär.

Hur mår ni? Puss ❤️
lindsey.blogg.se


Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

Webbadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?
Trackback