... När narkosläkaren skulle sätta epiduralen så tuppade jag av i ett par minuter, jag hade tydligen fått en för hög dos utav lustgasen. Men epiduralbedövningen kände jag inte av alls, man har ju hört att den kan göra ganska ont. Men efter jag hade tuppat av så sänktes lustgasen, och den var inte speciellt stark innan heller.. Men den hjälpte mig att fokusera och andas.

 

Vi hade en helt fantastisk barmorska, hon var pensionär som jobbade extra.. Ni vet en sådan som verkligen brinner för sitt jobb och är gammal i gemet. Hon visste precis vad jag tänkte och kände hela tiden, för jag hade absolut inte tid och berätta det för henne, så det var så skönt. Och hon satte mig på plats när jag behövde det och pushade och höll min hand när jag behövde det. Vlatko var också ett fantastiskt stöd, alldeles lagom och lugn.. Inte alls stressad. 

Med risk för att citera och låta som blondinbella, men jag hade kunnat föda barn tusen ggr om, det var det mäktigaste jag har varit med om. Och såhär kände jag direkt efteråt, eller faktiskt redan när Elias var ute, jag var så taggad på att få träffa Elina. Smärtan går verkligen inte att föreställa sig eller att förklara men man glömmer på en sekund.. Jag jämför det med en mardröm, som aldrig hänt på riktigt.. Det är ungefär så det känns, att det liksom gjorde för ont för att ens kunna vara verklig smärta, hehe. 

Vi hade blivit informerade om att det skulle vara ca 8 personer i förlossningsrummet när de väl var dags, och både jag och Vlatko vart lite oroliga då Elias huvud var påväg ut och det var fortfarande bara vi tre i rummet. Men det tog inte många sekunder innan rummet var fullt av barnmorskor, läkare, kirurger och sköterskor. Elias kom som sagt först, värkarna avtog litegranna efter och ca 14 minuter efter kom Elina. Elias gick dem iväg med först, men under nästa krystvärkar höll dem upp honom så att jag fick se, helt perfekt och fantastisk.. Men så liten, min lille kille. Elina var ute på ett par krystvärkar och henne fick jag upp på bröstet direkt. Elias charmade sköterskorna under tiden, sedan fick jag honom med. 

Vilket lyckorus, och jag skakade så mycket att jag trodde att barnen skulle flyga av mig ❤️ Vi kramades med barnmorskan och var sjukt nöjda över hur bra allt hade gått. Inga komplikationer, inga hjärtljud som sjunk.. Ingen man son svimmade, vi mådde bra allihopa. Vi fick ca tre timmar tillsammans med barnen innan vi skulle vidare till Neo på Mölndals sjukhus. De transporterades med ambulans och vi tog bilen, jag mådde oförskämt bra direkt efter förlossningen så att vi kunde ta oss dit på egen hand. Väl framme så blev de chockade över att vi kom dit så fort, de hade inte förväntat sig att jag skulle vara på fötterna på flera timmar.. Då kände man sig som en superwoman. 

Vi blev incheckade på BB och barnen på Neo till en början och vi blev kvar i en vecka. Elias var lite liten och hade lågt socker, men fullt frisk. Elina var frisk, pigg och en tjej med stark vilja redan då. Båda hade gulsot och fick sola i ett par dagar : ) Neo tiden var tuff och den tog på oss mentalt, även om den "bara" varade o en vecka. 

Så summan, jag är sååå nöjd med förlossningen och även med vilka två troll vi fick, vi vill inte byta ut dem mot några andra. Vi är så tacksamma för all tur vi haft på vår sida, till slut. Men det var vi så jäkla värda ❤️ 

 

 

 

Heeeej från oss! Idag har Elias varit precis lika sur som igår, och som ni även ser på bilden, haha : )

 

 

Men det brukar gå över runt lunch och förhoppningsvis så har vi en glad kille resten utav dagen i alla fall. De allra flesta gånger så är det hans mage som bråkar med honom, men ibland känns det som att han skriker bara för att han kan numera.. Som att han upptäckt vad man kan åstakomma med lite vilja och skrik.

 

Nu tar de i alla fall sin förmiddagslur, och det är inte alltid de gör de samtidigt så nu får man se till att göra något vettigt : )

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag fick jag och den här lilla damen en ordentlig sovmorgon, vi kom i säng väldigt sent igår så att det var skönt! Vi var ute och flängde en del på stan igår, och vi vart helt slut när vi kom hem.

 

Idag ska jag och Elias åka till Sara och hälsa på, men först måste jag ta tag i min klädkammare som har rasat totalt.. suck.

 

Later ♥

 

 

Sex veckor senare är jag här igen, på Östra.. I ett exakt likadant rum som kag förlöste barnen i. Nostalgi, och vilka underbara minnen som framkallas.. Och jag börjar komma ihåg detaljer som jag glömt av. ❤️ 

Jag har legat inlagd sen igår, saknar ihjäl mig efter barnen och kommer förmodligen pussa ihjäl dem när jag kommer hem. Jag fick en rätt så okontrollerad blödning och blev inskriven på specialförloassningen igen, allt verkar nu vara under kontroll men igår var det riktigt läskigt, och att prioritera sig själv och få ihop det med två små bebisar var inte de lättaste när man behöver vård. Men jag har haft fint sällskap av Camilla och Vlatko är en riktig superfarsa hemma.. ❤️